Thoughts

Nu sitter jag här på mitt golv med mer än 1 miljon tankar i skallen. Jag vill få ner dom, men jag vet inte hur jag ska formulera mig. Min Soulie hade fått ner väldigt bra ord som faktiskt gick rakt in i mig. Hon skriver bra, hon är bra!

Hur som helst.
Allt har gått och går skit idag, jag mår illa av tanken på vilken äcklig dag det har varit. För det första så stör jag mig sjukt mycket på när folk ska leka att de ska ändra på mig och få mig att låta bli att göra vissa saker, eller att tycka vissa saker. Det värsta alla vet är att jag säger vad jag tycker. Folk kollar på mig som om jag vore omänsklig, varje gång. Stackars människor.. har ni aldrig fått lära er vad ärlighet betyder? Det betyder inte bara att man snackar - man handlar därefter också. Om alla skulle ha fungerat så - haft stake- så hade sämhället sett mycket bättre ut i mina ögon, och jag tror många fler människor hade mått bättre.


Sen folk som utnyttjar folk är helt meningslösa. Folk som har låtsas vänner för att dom är svaga och måste ha en fasad, oavsett vart dom är. I skolan, på stan, hemma eller varför inte överallt? Samma människor kan ju inte vara överallt där man är, då ska man ha människor utstationerade på varje ställe där man håller till så man är försäkrad att man aldrig blir ensam. Sen räknas det med att alla människor ska ha förståelse för det och inte alls märka det. Det märks och det är genomskinligt. Ingen behöver sådana "vänner".


Sen folk som räknar med att man alltid ska bry sig. Alltid, oavsett hur man själv mår, eller vad man gör eller helt enkelt vad man har lust med. Sådant spelar aldrig någon roll. (Jag brukar ställa upp, oavsett vad när det kommer till mina nära.) Man ska alltid lyssna och hjälpa. Personer räknar med att de ska komma i första hand, hela tiden, och man är så bra på att lyssna och man är så bra på att hjälpa. Visst, det är kul att man kan passa in i de där två egenskaperna liksom. Men när man vänder på det. Helt plötsligt så behöver jag hjälp, jag behöver någon som lyssnar på det jag har att säga utan att kränga fram ett äckligt jävla "okej". Det är sällsynt. Människor som man kanske inte har någon direkt relation till känner kanske inte att de skulle behöva lyssna på en random människa, och så funkar jag med. Varför lägga tid på någon man inte håller av? Det känns helt och hållet slöseri med tid och energi. Däremot när nära och kära inte riktigt orkar hålla måttet för vänskap när det väl kommer till krita är inte sällsynt. De finns nog överallt faktiskt, i alla kretsar.


Förvänta dig aldrig något av mig, som du aldrig kan ge mig tillbaka.


- -
Skönt. Verkligen superskönt att skriva allt det där. Tyck vad du vill, säg vad du vill. Det är lite som låten "Love me or hate me".